Generellt sett fungerar testmaskiner endast i två lägen när det gäller rörelseriktningen (eller kraftappliceringen): spänning och kompression. De olika tillstånden som vanligtvis observeras-såsom spänning, kompression, böjning, skjuvning, avskalning, rivning, punktering och nötning-avser de specifika typerna av påkänningar som appliceras på provet. När det gäller upptäckt och kontroll: även om dessa är distinkta begrepp, är de oskiljaktiga. I ett specifikt system under specifika testförhållanden reglerar kontrollfunktionen vanligtvis endast en specifik parameter (till exempel styr en elektrisk dragprovare rörelsehastigheten för testplattformen). Omvänt finns det vanligtvis flera detektionsparametrar; en elektrisk dragprovare, till exempel, övervakar vanligtvis belastning, förskjutning och deformation. Öppen-loopkontroll kontra sluten-loopkontroll.
Detektionsområden och kontrollområden
- Detektionsintervall: Dessa tjänar till att förbättra mätningskänsligheten och lösa problem som är förknippade med att använda en maskin med hög-kapacitet för att väga eller mäta små laster.
- Kontrollområden: Dessa används för att tillgodose exakta positioneringskrav samtidigt som de säkerställer mätnoggrannhet.
Relation Between Range-Specifika förstärknings- och mätområden
Dessa är distinkta men ändå relaterade begrepp. Områdes-specifik förstärkning hänvisar till en specifik parameter för sensorförstärkaren, medan mätområdet hänvisar till en global karakteristisk parameter för själva testmaskinen. För användaren är det senare av praktisk betydelse, medan det förra inte kräver deras uppmärksamhet.